En riktigt tung morgon, utan förvarning så börjar tårarna bara forsa och jag tänker på det förflutna.
Detta är något av det svåraste jag gjort i mitt liv, något av det värsta jag gick igenom när jag var yngre.
Detta är något inte många vet om, endast mina föräldrar, min sambo och mina 2 närmsta vänner. Det är något jag aldrig kommer kunna prata om utan att börja gråta.
Hade jag inte gått igenom det jag gjorde så hade jag idag haft 2 barn, ett på 9 år och ett på 7 år. Jag hade verkligen inte förutsättningarna för att få barn då, jag var verkligen inte värd att få chansen då ens. Festade flera gånger i veckan, rökte, hade inget fast förhållande, inget fast jobb. Därför såg jag ingen annan utväg då.
Jag var ung och så fruktansvärt dum, jag skyddade mig inte tillräckligt bra och blev gravid, inte med samma kille båda gångerna, det var innan jag träffade min nuvarande sambo. Det svider och bränner, hjärtat går i 1000 bitar när jag tänker på det, och i dagsläget när jag verkligen vill ha barn, så går det inte. Tänk om jag aldrig mer får en chans att vara gravid, tänk om jag har bränt mina chanser? Och dom chanserna tog jag bort. Jag känner mig som en hemsk människa. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan.

Ungefär så känner jag varje månad, om bara mina ägg och sambons spermier kunde samarbeta och sen att min livmoder därefter kan göra sitt och göra det hemtrevligt för ett litet frö att flytta in och bosätta sig där i 9 månader..

Det gemensamma beslutet att vi skulle börja försöka bli gravida var något vi inte stressade med, vi hade bestämt oss redan innan att vi först skulle ha fasta jobb och gärna hus också, vilket vi har nu. Eller ja, det är snart 1 år sen vi flyttade in i vårt hus, lika länge sen som vi började försöka med bebisbakandet.
Men inte trodde vi att det skulle ta lång tid, eftersom dom flesta runt om oss hade blivit gravida så lätt. Någon var till och med en "hoppsan-graviditet". Så därför tänkte vi att det skulle väl inte behöva vara svårare för oss, men där hade vi fel.
Man blir så frustrerad när man vet att man varje månad prickar ägglossningen, men lik förbannat så vill det inte ta sig.
Denna månaden blir det vårt 11e försök och jag har beställt hem ett speciellt glidmedel som ska vara snällt emot spermierna, samt hjälpa dom att simma lättare och sen beställde jag progesteronkrämen ProgesterAll också som jag ska börja smörja med när jag är säker på att ÄL skett.
Kommande ÄL är beräknad att dyka upp på onsdag.

Sen har vi bestämt att om mensen envist nog dyker upp i Nobember också så är det dags att kontakta vården, så vi kan se om det är fel på någon av oss, eller om det är något annat som gör att vi inte blir gravida.
Vi känner att vi vill börja med utredning så snabbt som möjligt isåfall, vi blir ju inte yngre direkt och vill kanske hinna få mer än ett barn.

Lite av kvällens tankar, det var väldigt skönt att ha nånstans att skriva av sig.. det är väldigt välbehövligt ibland.

Puss & kram på er alla starka tjejer där ute som kämpar! Ni är fantastiska! <3

Har funderat ett tag på att skapa en blogg, bara för att ha någonstans att skriva av mig, någonstans där jag kan skriva det jag inte vill prata med någon om. Ett ställe där jag kan gnälla om det skulle behövas.
Jag kommer vara anonym här, precis som på instagram, fram tills vi passerat v. 18, när vi väl lyckas bli gravida :)

Nytt inlägg om alla tankar som snurrar kommer inom kort.